Taggarna utåt

Jag har inte skrivit en enda gång på hela juli, och nu är det redan augusti.
Ja, jag är så in i helvete stressad! Helst sku jag bara sitta i trädgården och se när mina två små igelkottar kommer farandes och tigger kattmat (utan att katterna orkar bry sig...) men det är inte möjligt. Det mesta är helt enkelt omöjligt just nu - och jag vet ibland int hur jag ska orka (för jag är så himla trött!!)

Kunde jag int bara få vara som Liffi? Som blir omtyckt och matad och krafsad bakom öronen bara för att han är --- Liffi...?
Men i stället är jag mera som den där lilla igelkotten på bilden... jag yrar omkring i tillvaron ungefär som den far fram över vår gräsmatta, beredd att dra ihop mej till en taggig och fräsande boll ifall nånting verkar hotande. Och just nu känns det mesta ganska hotande.
Men på samma sätt som den lilla igelkotten låter sig krafsas på pälsen om den får god mat, så kan jag också stundvis glömma att vara taggig - alltså, om jag får god mat och om man är snäll med mig... ;-)