För bara en månad sen...

...fick man gräva fram bilen under en halvmeter snö, och det var alldeles för jävligt. Jag hatade vintern alldels förbannat mycket just i det skedet, eftersom den redan hade varit allför lång och alltför tung. Och så kom det mera snö, just då när det borde ha blivit vår!!

Och nu har det plötsligt blivit nån sorts sommar (blev det ingen vår det här året? eller kommer den senare?) , vilket förstås är otroligt skönt! Det borde kanske t.o.m. räcka för att jag inte skulle känna sig hängig, trött och missmodig - men tyvärr är det inte på det sättet.

För en vecka sen kom jag hem från Stockholm. Det var en märklig resa, och den blev på något sätt så himla fel... Visst var det stundvis riktigt roligt, men efter resan har jag ändå mestadels befunnit mig i ett svart hål - inte så djupt, inte så entydigt svart heller, men dock en jävla grop... (får väl hoppas att det bara är fråga om a temporary dive, annars kommer ganska mycket att skita sig ganska ordentligt inom den närmaste tiden...)

Och nu tycker jag ren att jag måst börja ta tillbaka, släta över... Inte är det ju så att jag känner mig eländig hela tiden, nog är det ju roligt ibland - men faktum är att det känns skit lite oftare än jag egentligen skulle orka med just nu. Allt är helt OK när jag träffar vänner, pratar om vettiga saker, dricker vin, sitter i trädgården och läser och ser Otto-katten falla ner från grannens tak. Och så vidare. Men grundstämningen just nu är dyster, uppgiven... ledsen.

Jag har konfronterats med ett förflutet som jag trodde var preskriberat. Jag har tvingats ifrågasätta val jag gjorde för flera decennier sen - och jag har blivit smärtsamt påmind om alla mina"fel" och alla mina irriterande personlighetsdrag - och det blev liksom lite för mycket på en gång. Helt enkelt too much.

Om jag bara fick sitta i min trädgård bland mina katter och fundera på livet så kunde jag kanske så småningom komma fram till nånting - kanske jag till och med skulle komma på vad jag ska göra med resten av mitt liv - men nu måste jag jobba, jag måste orka engagera mig i andra mänskors liv (other people´s stories...), och jag måste åtminstone försöka hålla mig med en sån inkomst att jag har råd att skaffa kattmat.
Alltså biter jag ihop.
Och jobbar