Kvinnodag

Det är kvinnodag, och jag vaknade ren före kl. 6.
Det är absolut inte normalt.
Igår vaknade jag också alldeles för tidigt - av att jag klöste mig själv i ansiktet i sömnen... ( och jag såg framför mig hur jag nån gång kommer att tvingas rusa över gatan till HVC och osammanhängande försöka förklara att jag faktiskt har klöst ögonen ur mig själv... Varför i helvete gör jag så här?)
Sen vaknade katterna och började attackera varandra, och i det skedet kunde man glömma det där med att somna om.

I morse vet jag inte riktigt vad som väckte mig. Jag hade iden här gången åtminstone inte gjort illa åt mig själv (dessutom hade jag klippt och filat naglarna, och t.o.m. funderat på att sova med handskar på...), men det var något ljud... Jag trodde att det kanske var nån katt som välte nånting på nedre våningen, men en snabb body count i halvsovande tillstånd övertygade mig om att det i så fall inte kunde vara nån av mina katter, för alla 4 fanns nånstans kring mitt huvud, förutom Otto som sov på min mage. När sängen är full med katter brukar det var jävligt kallt ute. Det var det också, - 24 C på min termometer när jag först gången tittade. För varje svinkall dag som går minns jag allt tydligare hur jag kände det vintern 1984-85, då när det var alldeles förbannat kallt en hel månad, och då jag svor på att aldrig mera vistas en hel jävla vinter i Finland - dvs. vintern före vi började vara i Spanien...
Marför trodde jag för 9 år sedan att jag skulle ha lärt mig att stå ut med mörker och kyla? Vem fan skulle kunna lära sig att stå ut med sånt!

Förstås borde jag inte klaga så mycket, för om en dryg vecka åker jag tillbaka till min nya favoritholme ... men å andra sidan, vad fan hjälper det när det är kallt just nu?!
(man ska ju "leva i nuet", och just nu fryser jag! alltså klagar jag...)

Läste just det här och tyckte det var lite kul... (ja, alltså Erkki skriver ofta mycket underhållande ledare - kolla t.ex den här...)
Jag brukar sällan ha sett Oscarbelönde filmer före de belönas - och inte brukar jag alla gånger se dem efteråt heller, men just Crash såg jag redan i september, och den kommer för mig alltid att förknippas med stöddiga påståenden om att Österbotten är den tryggaste och tråkigaste platsen i världen, att här händer ingenting... Och sen när man går ut från krogen visar det sig att bilen är stulen.
Inte min bil, inte då längre, men i alla fall.
Shit, om jag inte rusar iväg ut och vrider det blå brickhelvetet nu så får jag parkeringsböter. Och sånt klarar jag mig just nu jävligt bra utan...