Confidence in the energy...

Ok, nu orkar jag bättre med livet i Österbotten igen, för jag har beställt nästa resa till El Hierro! I mars... Vet inte om nån annan än jag fattar det här, men jag vill bara tillbaka dit - kanske det räcker med den här gången, kanske inte - vad ska jag här grubbla, måste komma ihåg vad den gamla belgiska hippin i La Restinga sa: "you just have to be confident in the energy..."
[Ja, ja. Jag ska sluta tänka och bara "be confident in the energy"... jag lovar]
Och inte nog med att jag har beställt resan till El Hierro, jag håller också halvt hysteriskt på och planerar andra mindre utflykter (Helsingfors, Åbo, Stockholm, Madrid, Paris...) - det är tydligen så det (dvs jag) fungerar - först är jag megafrustrerad, vet inte vad jag ska göra av med mig själv, hatar småstaden och speciellt vissa av stadens allra mest inskränkta småstadsmänskor, sen börjar jag fundera på vad tusan jag ska ta mig till, och så slutar det med att jag beställer en del resor - och så känns det plötsligt än en gång lättare att vara just där jag är. Jag måste tydligen veta att jag i något skede är på väg bort för att orka stanna kvar.

Hade nån gång förra veckan funderat på att göra en halvgalen biltur igen - inte så långt den här gången, och inte så många, men till slut blev det inget av de planerna. I stället blev det bio på fredag, nattjobb, mera jobb på lördag, och sen fest hos mig med god mat och massor av vin. Vi var ett halvt dussin damer i olika åldrar - mest yngre - samt Guillaume, och det var han som fixade maten. Jag konstaterade i något skede att av alla som var i mitt hus så var det bara en (Sofie) som jag ens kände för ett halvår sen... [inte för att det är något fel på nya mänskor - det var bara nånting jag tänkte...]

Soundtracket bestod i början av kvällen mest av Lagartija Nick, Molotov och annat i den stilen - för att sen övergå till Öllölämix 1 med bland annat Leevi and the Leavings... (kan man faktiskt vara nostalgisk över nånting som hände för mindre än en månad sen? Jag misstänker att man kan...)
Om man vill kunde man beskriva slutet av festen som en improviserad lyrikafton till tonerna av Ryan Adams, men eftersom den här festen inte var sponsrad av Kulturfonden så spelar det ingen roll vad vi kallar vårt slarvande. Och nu sitter jag än en gång och skriver för att slippa sätta igång och göra nånting - det är sånt som händer när man jobbar också på lördagar, man tycker liksom att måndagen borde vara en ledig dag - och det kan den ju vara också, om jag bestämmer mig för det, men i princip hade jag nu nog tänkt få nånting gjort idag...
Kan inte bestämma mig för om jag ska föra Otto till veterinären igen eller inte. Han hade fått stryk igen av elaka Liffi, men han verkar må mycket bättre nu än igår och i förrgår - så kanske jag väntar? Det är ett sånt helskotta att få in honom i buren...