Mellanlandning

I morse när jag körde till Jstad, mycket tidigare än jag egentligen skulle ha orkat, med tanke på de tre senaste dagarnas yrande, så fick jag en märklig känsla av att jag bara ville forstätta, köra vidare, vart som helst - jag vred upp musiken ännu högre, och jag kunde ha fortsatt till Rovaniemi, eller till Sverige via Torneå och Haparanda, eller sen vidare ut i Europa - varför stanna? Men jag hade tid hos läkaren 9.40, och det kunde man ju inte missa, speciellt inte om man som jag sen i somras har gått och nojat över eventuell cancer... men samtidigt vet jag ju att jag har anlag för hypokondri - fast vem har sagt att hypokondriker inte kan ha dödliga sjukdomar?
Nåja, det hade jag i all fall inte - inte som man kunde konstatera idag i alla fall - så efter läkarbesöket blev jag på så himla bra humör att jag igen kunde ha satt mig i bilen och kört... bara kört, utan mål. Men i stället gick jag och snällt till jobbet och gjorde klart allt som måste göras före min resa i morgon - för jag har bara mellanlandat den här gången... Jag lämnar det här grådaskiga vädret, och i morgon den här tiden är jag ren på Tenerife! Det ska bli så himla skönt att komma bort... [OK, lite kluvet är det - för min far är allt annat än i skick, men jag hade mitt tvådagarssammanbrott här för ett tag sen, och efter det har jag på något sätt accpeterat att det är jävligt, och det kommer att bli värre, men trots det måste jag leva vidare... nej, inte måste, jag vill ändå leva!]

Satu ringde när jag var i bilen, hon ville att jag sku ta med till henne ett och annat till Tenerife: leverlåda, och "leppälastuja" , förutom Salmiakkikossu, rågbröd och karelska piråger.
Egentligen hatar jag den här sortens encargos, men jag ska bo hos Satu, som dessutom fixat och ordnat så att jag kommer att ha chans att träffa en hel del gamla arbetskamrater och kompisar den här veckan, så visst vill jag vara hygglig... men de där alflisorna (al-flisor, inte alf-lisor...) fick mig att bli lite nervös där ett tag.