Drömmar och flykt

I jävligt före, och alldeles för tidigt, körde jag först maken till flyget, och senare i ännu jävligare väder skjutsades brorsan till tåget. Alla lämnar mig! (kändes det som...) "Int visst ja om att dähär ställe fanns..." sa farsgubben när jag tittade in till honom på HVC:s bäddavdelning, och jag hinner ren tänka att nu fan har han blivit helt dement... Sku han int veta om att HVC finns? Han har ju själv kört ambulans i tiderna. Visserligen för länge sen, men i alla fall. Men sen förstår jag att han menar nånting i stil med att han aldrig hade tänkt på att själva bäddavdelningen faktiskt är så stor som den är - eller nånting sånt. Vad vet jag vad han menade, egentligen?

I vilket fall som helst så var gårdagen ingen bra dag - jag ville bara bort, bort, bort... Idag börjar jag än en gång stå ut med tanken på att allt är som det är, och att hur mycket det än önskas gott nytt år till höger och vänster så finns det saker som bara inte kan bli bättre - det man kan hoppas på är att de inte blir sämre alltför snabbt...
Sen finns det ju andra saker också, sånt jag kan påverka själv - som t.ex var jag bor och med vem och vad jag riktigt gör på dagarna. Fast jag gör gärna det jag vanligtvis gör på dagarna, så det har jag inget behov av att förändra - men var ska jag vara? och hur mycket? och när? ( och varför...?) - det måste jag försöka reda ut för mig själv på något sätt. Helst skulle jag bara vilja resa just nu - vilket är helt absurt, för det är samtidigt så himla prackot att röra på sig, speciellt när man som jag alltid släpar på osannolikt mycket bagage - men ändå...

Skickade just en försenad nyårshälsning till Island, och medan jag skrev kom jag på att det i sommar är 30 år sen Mia och jag första gången åkte ut på interrail... Och det är alltför länge sen jag har träffat Mia! En vinter var jag två veckor hos henne i Reykjavik - kan det ha varit årsskiften 1984-85? - men sen dess har vi egentligen aldrig varit på samma ställe några längre perioder... Tänk om man kunde göra om åtminstone en del av den där första interrailresan? Men jag har blivit så förbaskat bekväm att jag aldrig i livet skulle orka flänga omkring som vi gjorde då - men några ställen, några mänskor skulle jag väldigt gärna besöka igen. Kanske kan Mia och jag träffas nånstans i Europa? Kanske...

Skit också, jag gör ingenting annat än drömmer mig bort just nu ... drömmer och flyr, drömmer och flyr...

Och i natt drömde jag dessutom (alltså jag drömde på riktigt, på natten, medan Liffi och Svarti tryckte sig upp mot mitt huvud från varsinn sida, och spann och spann...) att jag körde bil, jag var på väg nånstans... [vart? Ingen aning... tillsammans med nån, men vem...? vet inte...] - men det var halt (ok, det var det på riktigt igår också...), och bilen bara stod stilla - det var varken uppförsbacke eller något annat hinder, men den stod stilla... rörde sig inte en meter... hjulen bara snurrade runt runt runt på det glashala underlaget, och jag funderade febrilt på hur jag skulle kunna komma vidare, jag bara måste komma vidare - men jag hade ingen sand, och ingen kunde bogsera mig, och bilen rörde sig inte ur fläcken ... ["och sånt är mitt liv just nu" ?]