Sista dagen

Jag hade trott att jag skulle kunna jobba jävligt effektivt i mellandagarna, men så blev det inte. Farsgubben fick kring julannandagen hög feber, och hamnade så småningom in på bäddavdelningen när han inte längre kunde stå på benen, och det helt enkelt blev omöjligt att sköta honom hemma. Blotta tanken på att han nu faktiskt börjar vara i sådant skick han snart kanske inte kommer att kunna bo med morsan längre gjorde mig tillräckligt okoncentrerad för att inte få något vettigt gjort... Men för att fly undan det obehagliga har jag i stället gjort en massa annat, till synes helt "ovettigt"... Jag har t.ex ägnat osannolikt många timmar åt att diskutera musik och andra (mestadels okända) mänskors liv med en tillfällig kollega, jag har sett flera filmer, druckit onödigt mycket vin, blivit stamkund på Pedros Pub, samt nästan frivilligt lyssnat på musik som jag fram till alldeles nyligen inte ens visste att existerade...
Och så har jag av förekommen anledning funderat alltför mycket på livets ändlighet.

Hade tänkt att jag nu när det ska bli ett nytt år skulle samla mig och på något sätt sammafatta året som gick - det var min plan när jag körde hem från jobbet nu på kvällen. Maken hade dessutom meddelat att han inte kommer tillbaka från sina släktingbesök förrän på nyårsafton, och Guillaume meddelade att han hade stuckit till Kokkola - jag skulle alltså ha huset för mig själv. Men sen stod jag ändå inte ut med mitt eget sällskap, så jag gick till Pedros, med brorsan, men han måste tidigt hem till dottern. Sen fick jag sällskap av grannfrun, och senare också en inflyttad rikssvenska som av nån anledning väldigt gärna ville berätta sitt livs historia för oss. Det passade mig utmärkt just ikväll - på det sättet slapp jag tänka på mina egna bekymmer - och nu kan jag dessutom skryta med att "jag känner nån som har pussat Cornelis Vreeswijk" - och det smäller klart högre än det faktum att jag känner nån som ren på 60-talet var med i samma dansorkester som Håkan Streng ;-)
(Ok, rikssvenskan påstod sig också ha blivit pussad av Robert Wells, men det blev åtminstone inte jag speciellt imponerad av....)

Det blir nog ingen vettig 2005-sammanfattning just nu. Katterna har igen skitit i alkoven, och jag är för splittrad för att få nånting skrivet... Tycker i princip att jag skulle vilja skriva nånting om alla oväntade och delvis oönskade förändringar som har inträffat i mitt liv, men int fan orkar jag befatta mig med sånt just nu!
Kanske sen, om jag sover lite först...