Jul

I år har jag kommit undan med ytterst lite julångest - bara igår blev jag aningen stressad, men det gick snabbt över i och med själva "Skinkvakan", en tradition som uppstod spontant i vårt hushåll för ett antal år sen, och som det nu frågas efter flera veckor på förhand. Det är ingenting märkligare än att man stoppar skinkan i ugnen nån gång på dagen den 23.12, och så väntar man tills den är klar och så äter man den i goda vänners sällskap. De tidigaste skinkvakorna var små anspråkslösa tillställningar med 3-4 personer närvarande (inklusive värdfolket), men numera har det blivit vanligare med 10-12 personers skinkvakor... Fast vad då vaka? De flesta stack ju hem ren före midnatt, och efter 1 var vi bara 3 kvar. Men skinkan gick åt! Och nu är det alltså julafton, och maken är hemma på besök - i annat fall skulle det inte ha blivit nån skinkvaka - och katternas antal är för tillfället 6, och inte ens tanken på julmiddag hos föräldrarna om ett par timmar får mig att bli speciellt upprörd. Har nån månne lobotomerat mig i sömnen? Eller är det så att man faktiskt med tiden lär sig hantera sånt som tidigare upplevdes otroligt obehagligt? (som t.ex julen och julfirandet...)
Det spelar å andra sidan ingen större roll vad det beror på, huvudsaken är att jag slipper våndas över julfirandet [och det är väl egentligen jävligt enkelt - det är bara att inte låta sig dras med i den allmänna hysterin, att inte låta sig påverkas av alla "måsten" - och att inte iddas ha några förväntningar på nånting som ändå aldrig... ]