Bäst trivs jag när jag får umgås med vänner

Efter att ha varit aningen rastlös hela självständighetsdagen så blev gårdagen - trots ihållande regn - en helt skön dag. Först gick hela förmiddagen åt till att läsa bloggar och lyssna på musik på hög volym och fundera på om jag kanske ändå borde åka in till stan eller nånting. När jag sen väl for så hade det börjat regna igen, och jag gick direkt till Akademibokhandeln, en av de mindre, vid Sergels Torg, där jag hade stämt träff med Ana, som sen dök upp vid halv två. [Jag hann köpa lite för många böcker medan jag väntade, men vad tusan...]
Sen gick vi i regnet upp och ner längs Sveavägen, och sen långa vägar upp längs Döbelnsgatan, för att först försöka hitta en kubanskt restaurang (som öppnade först 17.00) och sen ett andalusiskt matställe (som öppnade först 16.00) för att en timme senare hamna på Tranan vid Odenplan. Men det var värt den timmeslånga vandringen i regnet. Talade länge och ingående om Sverige och Washington och Sydamerika och livet och kärleken och vilka uppoffringar man ibland gör och om fredagens fest.
Jag vill åka med Ana när hon far hem på besök till Argentina. Jag vill! Men jag kan inte den här gången. Kanske nästa gång...
På kvällen var Pia och Johan på besök. Kjell gjorde mat.
Pia har funnits i mitt liv sen december 1987. Om någon då skulle ha sagt att jag fortfarande skulle ha kontakt med henne långt inne på 2000-talet skulle jag ha fnyst irriterat... Den där barnrumpan?!
Jag upphör tydligen aldrig att förundras över att de där unga flicksnärtorna som började flyga för Air Europa kring julen 1987, faktiskt nu också börjar närma sig 40. I början kändes det som en så jävla stor åldersskillnad, och jag som var 28 och hade 9 halvhjärtade studieår bakom mig hade ibland lite svårt att stå ut.
Men det är som om det sku ha jämnat ut sig med tiden. [De där flickorna har helt säkert genomgått en viss mognad, medan jag inte är helt säker på att samma sak kan sägas om mig... ]