Mörkret lägger sig

Idag är det så mörkt att den automatiska gårdsbelysningen slår på varje gång en frass springer förbi - till och med mitt på dagen... Jag skulle helst ha stannat kvar i sängen, under täcket, med en deckare och med en eller ett par katter runt mig. Men jag steg upp, kokade min gröt, gav mat åt mina katter, tvättade håret, och intalade mig att nog ska det gå att få nånting vettigt gjort den här dagen också, att int är allting helt åt helvete - det bara känns så, att nog blir det bra bara jag får kaffe i mej, bara jag vaknar ordentligt, bara jag slutar älta, och bara jag slutar se allt det negativa i tillvaron. Mitt ynkliga försök att tillämpa lite "positive thinking", typ.

I början av veckan var jag med Svarti till veterinären - jag stod inte ut med att se hur det rann blod och var ur hans böld på sidan... Nu ska jag tvätta det öppna såret med desinfektionsmedel en gång om dagen, och sen ska jag tvinga i honom antibiotika morgon och kväll. Det är vid såna märkliga tillfällen som jag svär mest över att bo ensam - jag skulle verligen behöva ett par händer till för att hålla fast katten och samtidigt få i honom medicinen. Men visst finns det många andra tillfällen när jag önskar att jag inte bodde ensam just nu... Klart, det finns telefoner, och jag ringer ofta... Ibland bara för att prata, andra gånger av helt praktiska orsaker:
- Hördu, vet du var kattburen är, den som din mor skicka upp?
- Den borde vara i uthuset, där nära cyklarna...
- Ok. jag ska titta. Har lite bråttom, ska iväg med Svarti nu...
----
- Den där lyktan utanför ytterdörren, hur tusan byter man glödlampa i den?
- Jå, vänta, det finns visst ett par skruvar där högst opp, man ser int dem först - hittar du dem? Ok... Skruva lös dem, och försök att int tappa själva glasdelen...
Osv.
Jag har på senare tid mera allvarligt funderat på att börja vistas mera i Stockholm, och jag har aktivt börjat söka praktiska lösningar. De finns inte ännu - men kanske de dyker upp.
Samtidigt försöker jag också göra tillvaron drägligare för mig själv i småstaden - fantiserar om "Spanska kvällar" på Pedros Pub - eller varför inte också "Franska temakvällar" på samma ställe... Nu när vi inte längre har någon "Kulturstuga" att samlas i så får man väl hitta på alternativa lösningar.
Men varför funderar jag på sånt här om jag egentligen är på väg bort? Jag kan tydligen inte låta bli att bolla med både Plan-A, Plan-B och andra eventuella planer - samtidigt, för att jag säkert ska bli ambivalent och förvirrad... Det ligger tydligen i min splittrde natur. Igår fick jag dessutom plötsligt för mig att jag absolut måste iväg till Tenerife/La Palma/El Hierro - och inte i februari eller mars, som ja hade tänkt, utan NU!! Kanske redan före jul...
Vamos a ver...