Det må vara flykt, men det funkar...

Igår kom jag igång först bra mycket efter middagstid - men man får kanske skylla sig själv om man först sitter och kollar på filmer till halv 2, och sen sitter och skriver brev till kl. 3...
Jag kände mig i vilket fall som helst som urvriden disktrasa. Dessutom slutade bilens ena högtalare att fungera nån gång i helgen, och när man sen ringer till olika verkstäder och förklarar att det här sku måsta fixas NU (för jag hatar att köra omkring i en bil där man bara hör halva musiken), så muttrar gubbjävlarna bara nånting om att "Nå, he far noo minst ti nästa viko..."
Nästa vecka?! Helvetes jävla skit!! De fattar liksom inte att jag hatar att måsta röra mig längs de här mörka novembervägarna, och att det enda som gör det hela uthärdligt är musik, högt på, ur båda högtalarna. Men de bryr sig inte. Jag försöker tjata, och säga att det antagligen inte är nånting stort, att det verkar vara nån sorts löskontakt, för ibland kommer ljudet tillbaka. Men man låter mig förstå att jag inte ska påstå nånting alls, för det där kan vara precis vad som helst - vilket indirekt också betyder att det kan bli precis hur dyrt som helst. Fan.
Beställde till sist tid till min lokala Esso-verkstad - på fredag. Nästa vecka.
Sen gav jag efter för all min rastlöshet, och beställde tre resor inom ett par timmar. En till Helsingfors, ett par dagar, nästa vecka. En till Stockholm, 10 dagar, i början av december. Och en till Tenerife/El Hierro de två sista veckorna i januari. Så där! Nu kan jag känna mig lugnare, för jag har nånting att se fram emot. Här har jag gått och tvekat och velat, samt vridit och vänt på alla möjliga planer ( plan-A, plan-B osv ända till plan-Ö...) , och sen plötsligt bara orkar jag inte vela mera utan slår till. Det är naturligtvis ingen höjdare att åka ensam på reportageresa till El Hierro i januari. Men sen när Satu sa att hon kunde begära lediga dagar och hänga med, då började det kännas lite kul! Så jag bor hos henne först några dagar på Tenerife, och sen drar vi vidare. Nu när jag vet att jag är på väg bort i flera repriser så har jag mindre illa att vara. Det är säkert en flykt - men det har jag bestämt mig för att skita i.