Språkgnäll och dödshjälp

Det är aningen svårt att förhålla sig till Sverige, och sverigesvenskarna språk... Och det är inte riskfritt att vistas här - inte alls! Jag skäms nästan att medge det här, men här om dagen kom jag på mig själv med att lämna bort "att" i en mening när jag förklarade att jag "kommer (att )göra..." vad-det-nu-var. Perkele. Visst korrigerade jag mig själv omedebart, men ändå... Jag vill ju inte börja prata som de pratar här! Snart bor jag väl "själv" också, och gnäller på "chääääfen" eller reta upp mig på alla mänskors skrikande "bääääbisar"... Och är det nån som kan förklara för mig exakt när det det har blivit så att det på "husten" är "murkt" ända tills "snun" kommer? [Visst, jag vet att jag låter som en gammal gnällkärring - men har jag nånsin påstått att jag inte skulle vara det då?]

I morse vaknade jag till P1, och ett inslag om dödshjälp - eller var det kanske assisterade självmord? Skit samma. Vad mer behöver man för att få en bra början på dagen? Om man dessutom råkar komma ihåg att det förra veckan i Finland var snack om att sjuka inte borde få kosta hur mycket som helst, så är risken stor att drömmer mardrömmar om en inte alltför avlägsen framtid där uppsökande eutanasipatruller besöker dyra sjuklingar och gamlingar om nätterna...
Jag var förr (alltså, ännu för 5-10 år sen) helt klart för dödshjälp. Jag tyckte det borde vara en mänsklig rättighet att få välja att sluta leva när det inte längre är möjligt att leva ett någorlunda värdigt liv, och att man borde få sakkuning hjälp så att man skulle kunna förkorta pinan på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Men jag vågar inte tycka det längre...