"Tidningskastofobi"

Jag börjar vänja mej nu med att vara ensam med frassarna - men de tycks inte acceptera den nya ordningen, för de har protesterat genom att skita i alkoven (int så konstigt att kattlådan har varit orörd...). Nu har jag kastat allt som var nerskitet, plus en massa gamla tidningar från 2004, för jag VET ju att jag aldrig i livet kommer att ta mig tid att gå igenom alla högar för att kolla om jag sku hitta den där ena artikeln som jag tror att jag såg i Husis - eller kan det ha varit Norra Posten? - nån gång i mars ifjol, nånting som verkade otroligt intressant, fast jag inte just nu kommer på vad det kan ha varit... Vad tusan är det egentligen med mig och tidningar?! Den här "perversionen" fanns ren när jag studerade och bodde i studentlägenhet. Jag minns hur tidningshögarna växte och växte för varje månad, och när nån påpekade att jag skulle ha mera yta att bo på om jag kastade ut dem, så var svaret oftast "jåå, jåå, jag ska bara gå igenom dem, och sen kastar jag dem..."
Men sen kom liksom aldrig.
[Undrar om det här avvikande beteendet i förhållande till dagstidningar har något fint namn som slutar på -fili, eller kanske -fobi? ("dagstidningsfili"? eller "tidningskastofobi"...?) Eller är jag kanske bara lat och oföretagsam?]
I Spanien hände samma sak. Jag köpte så gott som dagligen både en lokal och en nationell tidning - läste lite förstrött i dem, satte dem åt sidan, för att "sen nångång" läsa den där långa intressanta artikeln om främlingslegionens historia, eller bilagan om den baskiska punkmusikens nya heta namn, eller... whatever!
Och så här har det fortsatt.
Det här är faktiskt lite pinsamt att medge, men jag är inte helt säkert på att jag inte har tidningshögar i ett par av de (oöppnade!) flyttlådor som kom hit till huset från Washington våren 1997. Där kan finnas ett par buntar med Washington Post... "som jag bara ska gå igenom och sen slänga..." Inte så konstigt egentligen att jag aldrig har känt något större behova av att packa upp de där två sista lådorna - ja, förutom att det sedan länge har varit omöjligt, eftersom de ligger begravda under åratal av tidningshögar i alkoven...
Men nu får det fan räcka! Jag hinner/ids ju knappt läsa tidningarna när de är färska - varför inbillar jag mej att jag "sen nångång" ska orka bry mej? OK, olästa böcker är en sak, dem tänker jag inte göra mig av med - och inte lästa böcker heller, för den delen - men halvlästa gamla vasablad? eller jakobstadstidningar? Nej, sablar också, nu ska de ut!!
Ok, om jag nu en gång ska blotta mig och berätta om mina "perversioner", så kan jag ju avslöja att det där med tidningar bara är det mest synliga beviset på min avvikelse, men egenligen har jag svårt att göra mig av med det mesta - så därför är jag desto nöjdare när jag idag hittade ett nytt hem åt vår gamla vinröda trotjänare, Nissan Sunny (årsmodell 1986). Jag menar, till och med jag, med min extrema ovilja mot att göra mig av med saker, fattar att det är vansinne att ha två bilar i ett 1-personshushåll.
Och i morgon åker näst sats med tidningar ut. Alldeles säkert! (Ja, alltså jag ska bara...)