Virriga måndagsutläggningar

Måndag... jag borde jobba som en galning, men vad gör jag? Jo, jag bloggar, pynjar med annat, lyssnar på låtar (ok, det är också arbete... jag ska ju välja ut musik till mina program), eller så är jag annars bara okoncentrerad och får ingenting vettigt gjort. Första programmet jag gjorde med Majvor och Erkki gick ut i helgen, och en hel del folk tycks ha lyssnat. Fick idag t.ex ett mejl av en av Kjells kolleger som hade lyssnat, trots att hon som hon påstår "aldrig trodde att hon skulle intressera sig för kristen popmusik - i synnerhet inte från 70-talet"... Det var ju kul!
Just nu medan jag skriver det här lyssnar jag igenom det råklippta materialet med Pirkko Koskenkylä för nästa Egocentrum - hennes story är helt intressant... [Måst sätta in som tips på Egocentrums hemsida, alltså tips för sådana som vill få till stånd en förändring i livet..."Svara på annonser"!]

Dessutom fyller Majvor, så jag ska börja söka mig hemåt bara jag har lyssnat igenom Pirkko K. en gång till.

Bilen stinker fortfarande. Kattpisslukten går aldrig ur! Vi kommer att ha en Pissan Sunny tills vi gör oss av med bilen... Vädret är inget vidare, och i morgon kommer Karvonens och ska övernatta i Kulturstugan, så det blir till att städa. Nå, lika så bra så får man det gjort!

Igår läste jag ut "Night Fall" av Nelson DeMille... Det har tagit mig forever att komma igenom den, men så var det också nästan 600 sidor. Jag köpte den i Uleåborg när jag ännu var aningen "byrro". Halva boken kändes otroligt töööögo, men sen blev den bättre. Inte en flygplansthriller av det slag som John Nance skriver (för jag tror inte att den här DeMille är pilot...), utan istället ett jävla tjafs om FBI, NYPD, CIA och deras inbördes käbbel. Handlingen börjar med 747:an som damp ner i havet utanför Long Island i juli 1996, och de motstridiga uppfattningar påstås finnas om vad som egentligen hade förorsakat olyckan... Det här hände faktiskt just som vi hade köpt huset i Nykarleby, för övrigt... Jag minns faktiskt att jag följde med det här lite på ameriansk TV sen på hösten, och man hade intervjuat ögonvittnen som alla sa att "then I saw a ball of fire.." jag antar att det ser ut på det sättet när ett plan exploderar i luften. (Vi borde kanske ta med den här olyckan i vår serie...)

Ann-Catrin ska till Australien ett par veckor, och Peter och barnen är på väg hit. Andelins tycks inte komma förrän sen följande helg... Själv har jag så mycket jobb att jag int ens hinner ner till Andrasjön. Har inte varit dit på snart en månad. Men om det blir jazz nästa måndag, så då kanske jag kommer mig dit.

Nepp, nu ska jag sluta för idag. Jag har annat att göra...