SMÅSTAD SOM VÄRST!

[Rebecca - I couldn´t handle a bilingual blog - so I created a new one: go to mentalkittylitter.blogspot.com - this morning I just have to get some shit out of my system in Swedish before I can get into more serious issues...See you there!]
Och så får det här bli min svenskspråkiga avreageringsblogg...

Och nu är jag ARG!!!

Vanligtvis brukar jag klara mig till eftermiddagen utan att få nån mental härdsmälta, men när ens 78-åriga pensionärsmorsa (med bråck som putar ut här och där på magen...) kommer ångandes och börjar slita och lyfta trädgårdmöbler och gräsklippare när man själv är mitt i morgonkaffet, så då... Till saken hör att gräset var långt - och vått. Och jag hade nog tänkt klippa det, sen nån gång. Kanske på eftermiddagen, kanske i morgon.

Och jag VET ju vad det är som stör mig så in i glödheta helvete, och det är ingen ny grej, men med tilltagande ålder lär man sig att hantera det på ett någorlunda vettigt sätt, och man sätter upp ett mentalt försvar mot alla försök till skuldbeläggning - men idag var jag för trött och ovaksam, och innan jag hann ut på gården kokade jag redan invärtes av irritation och ilska - för att int nämna vanmakt! För jag vet ju att jag aldrig nånsin kommer att få nån förståelse för min helt privata uppfattning att det inte spelar så himla stor roll ifall gräset klipps ofta eller inte... Och vad är det som är så hemskt med maskrosor? I en jävla småstad så SKA gräset vara klippt! Sen får man må hur skit som helst inne i sina prydliga hus, omgärdade av välklippta gräsmattor, men gräset ska vara klippt, annars.... Ja, annars VAD DÅ?? Annars kan "folk" tycka att man har för långt gräs.... OCH???

Nåja, gräset blev klippt, och morsan for hem i vredesmod. Hon rivstartade bilen med en förnärmad och sårad min som uttryckte "...int naa sorters tacksamheit..."

Men varför sku jag vara tacksam för att hon kommer till min gårdsplan, mitt i morgonkaffet, för att göra nånting som jag inte har bett henne göra, vid en tidpunkt som definitivt inte passar mig, och sen dessutom gör det klart för mig att jag BORDE ha klippt gräset tidigare... ("ja tänkt nu att tå du fick gräsklipparn så sku du ha föstånd ti klipp gräsi...")

Det som i grunden sårar mig mest (och som är en mycket jobbigare känsla än min blodtrycksförhöjande irritation över att måsta se en sjuklig pensionär slita ut sig i MIN trädgård - och dessutom vänta sig tacksamhet för det...) är den förnyade påminnelsen om att det alltid är viktigare "va folk säjr", i det här fallet om mitt oklippta gräs, än vad jag själv tycker...

Shit - jag som trodde att jag hade blivit ganska bra på att inte nappa på skuldbeläggningskrokar, för de kommer ju allt som oftast, typ, "ska ja int koma å byt ti somargadine åt de nu...?" och KAN uppfattas som en vänlig förfrågan om man kunde få hjälpa till - och så brukar jag välja att tolka det, trots att jag VET att undermeningen lyder: DU duger inte till det, och vad ska folk säj om du har samma gardiner sommar som vinter - alltså måst JAG, stackars hårt drabbade moder, komma dit och slita som ett djur för att folk int ska få ti tala om... Men i morse hann jag inte ladda upp med några välvilliga tolkningar, och jag blev så jävla förbannad att jag kunde ha tagit hela gräsklipparhelvetet (som för ett jävla oljud, och som jag INTE blev glad åt att få till födelsedagsgåva för knappt en månad sen... wonder why?) och kört ner monstret hela vägen längs (små)Borgaregatan och dumpat fanskapet i älven!!!