En allergikers mardröm
Nu sku jag bara måsta få ta en siesta - men det är aningen omöjligt i just den här stunden... Måst sluta sitta uppe så länge på kvällarna, trots att det är ljust, och trots att det finns så mycket intressant att läsa.
Det här mitt eget ställe i cyberrymden, Mitt Virtuella Egocentrum, där jag kan skriva precis vad jag vill, hur jag vill - alltså OM jag vill (jag behöver inga fler "måsten"...) Här kan jag avreagera mig och spy galla över sånt som retar upp mig, och de dagar när jag är mindre obalanserad kan jag t.ex berätta vad jag och mina katter gör, eller inte gör. Att sånt.
I´m a middleaged woman who likes cats and books and people - sometimes... And yes, I can be very grumpy.

Jag har inte skrivit en enda gång på hela juli, och nu är det redan augusti.
Eftersom jag har fullt upp med att sitta på min feta rumpa och dricka öl så hinner jag nästan inte alls skriva...
Jag tycker att jag inte alls sku vilja sova nu när nätterna är ljusa - och dessutom ganska varma... Sku ge ganska mycket för att få vara ledig, men det är jag alltså inte. Försöker ändå stjäla åt mig ledig tid så mycket jag kan, för snart snart blir det mörkare igen. [OK, jag vet att det är helt knäppt att tänka så där, men om man beaktar hur mycket annat fullständigt huvudlöst jag har tänkt på senaste tiden så får det gå på samma kvot... ] Hade fest hos mig i lördags - jag ville på något sätt fira "slutet på ältandet av 70-talet", men jag är inte helt säker på att det nån gång på riktigt tar slut. Det finns alltid nya saker att ta upp och granska och ...älta. Perkele.
På nätterna rör jag mig nu ofta i de här landskapen. Och när jag vaknar känner jag mig förbryllad. Och lite besviken över att jag inte var där "på riktigt". Fortfarande har jag inte riktigt kunnat förklara för mig själv vad det är som lockar med El Hierro... För jag är ju ingen "naturmänska" - jag skulle aldrig beskriva mig själv i en kontaktannons som en mänska som gillar "naturen och sköna hemmakvällar". Ändå måste jag motvilligt medge att det var just lugnet, kravlösheten, och --- naturen (shit! får visst ändra uppfattning om mig själv... ) som jag gillade när jag var där i januari. Och det var det som fick mig att återvända.